Jag vet bäst

"Njaa, jag tyckte inte om det."
"Jo! Det var ju asbra!"
"Nej, jag tyckte inte det!"
"Jo, det var det visst!"

Min åsikt är "rätt" hur mycket du än tycker att den är "fel" så sluta försöka få mig att säga; "Ja, okej, du har väl rätt", till slut!

Sagan om Isfolket, Häxmästaren och Legenden om Ljusets Rike

Om någon nämner att de köpt kläder för två tusen eller köpt något teknisk pryl för samma summa är det ingen som reagerar särskilt stort. Det är "normalt" att lägga ut så mycket pengar på dem varorna. 

     Egentligen handlar det inte om vad som är "normalt" att lägga pengar på. Det handlar egentligen om intressen, prioiteringar och investeringar.

Jag har nyligen inhandlat 50 böcker för 1875:-.

Min hjälte

Vi har all någon form av drog. Det är ingen riktig medicin jag pratar om nu eller kokain utan något vi tycker väldigt mycket om. Något vi kan vet allt om. Något vi "bokstavligt talat" "gräver ner oss i". 
   Denna drog måste ha kommit någonstans ifrån. En introduktion från första början. Någonting vi var med om när vi var små, som sådde ett frö som slog rot och sedan började växa när vi blev äldre och hittade saken som vi är så oerhört beroende av.

För mig började det med: "Mästerdetektiven Basil Mus".

"Sov du lilla videung..."

Ni vet att ibland får man höra att man har pratat i sömnen. Det man har sagt är helt obegripligt och man kan inte komma ihåg alls vad man drömde som fick en att säga något sådant. 

     Det är lite obehagligt egentligen. Hur mycket våra kroppsdelar faktiskt rör sig under medvetslöst tillstånd utan att vi har någon aning om det eller ens styr det själva. 

Men mest obehagligt är nog att vakna upp av att man själv skriker "Håll käften!" så högt man kan i sömnen...

The winged reptile

Just nu, som sagt, går allt som en bergochdalbana. Allting är för det mesta jobbigt med ett hårdtryck av G-krafter som tvingar en att sluta andas tills man kommer till de oförutsägbara backarna och kurvorna som får en att skrika och känna en kittlande känsla i magen. 
     Genom att tänka tillbaka på gamla minnen och komma på att jag kommer få mer av sådana minnen gör att jag just nu befinner mig i en magkittlande kurva och adrenalinet   rusar i blodet.
     
Men lite omstrukturering och nytänkande kommer nog nästa gång bli ännu bättre än den förra...

Don't wanna always be so nice, don't wanna hear you say: "Well, that's just life"...

Ibland förstår jag inte riktigt. Vi alla blir trötta och irriterade över saker och ibland orkar vi helt enkelt inte med för livet rör sig med samma hastighet som konsistensen av en seg kola och ändå förväntas man att vara positiv och se allting på den ljusa sidan. 
     Ni vet hur det är, när man är riktigt trött på allting och bara vill krympa ihop under en filt med en megastor chokladkaka och sitta där tills nästa påsk bara för att ingenting går bra för tillfället. Varenda liten småsak som egentligen inte betyder någonting växer till ett världsproblem.
     Visst, jag förstår om folk vill hjälpa en att må bättre genom att säga att: "Det kommer ordna sig sen". Men även om folk bara menar väl och man är tacksam för dem orden hjälper de inte så särskilt mycket. För även om man vet att det kommer bli bättre sen är det inte "sen" man vill ha. Det är NU!
     Folk frågar än även vad de kan göra för att hjälpa en men oftast svarar man: "Jag vet inte!", för oftast vet men inte själv vad det är som behöver göras.
     När man har kommit in i en "nere-period", som vi nog alla hamnar i någon gång mer eller mindre, så har vi rätt till att tycka att allt är som smutsen under skorna, inte ha ork till att göra någonting och inte se något positivt för tillfället. Det betyder inte att vi har gått så långt ner att vi har gett upp, som det faktiskt tyvärr händer för vissa. Det kanske bara betyder att vi behöver få vara lite sura, tycka att allt är skit, tänka igenom allt och bara ligga och göra ingenting för att komma ut ur den här sega kolan och kunna ta tag i saker och sedan med nya friska tag.

Det är inte så att livet tar slut men jag önskar att det kunde slippa vara så här ibland...

Dragon

Just nu känns allt ytterst... jag kan inte ens uttrycka mig hur det känns men det känns inte bra. 
     Jag saknar den stunder som varit där allt var så härligt. När jag var tillsammans med människor jag tycker om, som jag skrattade och hade roligt med.
    Det är långt kvar men jag vet att de stunderna kommer komma igen och på den vägen fram till det har jag mycket att förbereda.

I need to spread my wings and fly away.